Narkoleptikern

Jag höll på att somna på tåget hem i dag. Eller, egentligen borde jag skriva det som är något mer anmärkningsvärt, nämligen att jag höll på att somna på cykeln hem.
Försöker man, så går det faktiskt att somna överallt tror jag. M säger att i alla fall att jag besitter den förmågan. Den, och att somna snabbt. Om jag ligger vaken fem minuter på kvällen innan jag somnar har det gått uppseendeväckande lång tid. Som en lättare form av narkolepsi, liksom.

En gång sov jag med öppna ögon. Det var när jag precis börjat min praktik på radion i Karlstad. Jag hade väl varit där två veckor och knappt hajat vilken regel som gick till min mikrofon när det var dags för möte om kanalens ekonomiska läge. Tråkekonomen i manchesterkavaj såg så tråkig ut att jag hade kunnat somna så fort jag fick syn på honom. Istället dröjde det tills chefen tog vid efter femtio minuter av siffror och tabeller. Plötsligt upptäckte jag att jag satt och sov. Jag hade mycket väl kunnat bli avslöjad, eftersom jag också brukar prata i sömnen. Det gjorde jag som tur var inte den gången dock...

Dessutom höll jag på att bli överkörd på väg hem idag. Sverige skrotade uppenbarligen alla tidigare trafikregler under Trettondagshelgen och övergick till "störst går först"-principen. Den verkar gå ut på att tuta på cyklister och hötta med näven åt dem som försöker sig på att följa högerregeln...

Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag är precis likadan.. Det är faktiskt as-jobbigt ibland, men himla skönt om kvällarna.

2007-01-11 @ 12:50:15
URL: http://hannaslilla.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0