One of those days
I bland är det bara "en sån där dag".
Självklart var det en måndag, då allt med ens känns lite jävligare än det redan var. Som att det inte räckte med att det inte längre är sovmorgon och frukost i sängen, och tid (läs: ork) att dricka vin på kvällarna, och förmiddag i soffan och lång middag i köket och fan och hans moster. Förutom allt det där, så råkar det vara något mer. Något extra som får hela dagen att kantra.
I morse var det cykeln. I helgen har cykelkedjan spelat mig några spratt och jag har, dum som jag är, slappnat av och trott att det ordnat sig. Icke. Den hoppade i lördags och hoppade tillbaka innan M hann ut för att fixa den. I morse hoppade den igen, och gjorde så att jag missade första tåget. Nu skulle jag bli sen, jävla skit också svor jag och släpade in fanskapet till M. Då hade den hoppat tillbaka igen. Suck.
Tog på mig skor och kappa igen och släpade med mig cykeln för att hinna med nästa tåg. Då hade den hoppat igen. Självklart dog jag på fläcken av ren och skär ilska.
Och sedan har det fortsatt. Tåget jag hann med var sent, t-banan var sen, jag var sen, sidorna jag gjorde på jobbet såg konstiga ut, teet var slut, matlådan hade läckt och sedan upptäckte jag att jag glömt mina nycklar. Jag vill bara dra täcket över huvudet och låtsas som att den här dagen aldrig fanns.
Uppdatering: nu blev min skärm helt grön också. And the saga continues...
Självklart var det en måndag, då allt med ens känns lite jävligare än det redan var. Som att det inte räckte med att det inte längre är sovmorgon och frukost i sängen, och tid (läs: ork) att dricka vin på kvällarna, och förmiddag i soffan och lång middag i köket och fan och hans moster. Förutom allt det där, så råkar det vara något mer. Något extra som får hela dagen att kantra.
I morse var det cykeln. I helgen har cykelkedjan spelat mig några spratt och jag har, dum som jag är, slappnat av och trott att det ordnat sig. Icke. Den hoppade i lördags och hoppade tillbaka innan M hann ut för att fixa den. I morse hoppade den igen, och gjorde så att jag missade första tåget. Nu skulle jag bli sen, jävla skit också svor jag och släpade in fanskapet till M. Då hade den hoppat tillbaka igen. Suck.
Tog på mig skor och kappa igen och släpade med mig cykeln för att hinna med nästa tåg. Då hade den hoppat igen. Självklart dog jag på fläcken av ren och skär ilska.
Och sedan har det fortsatt. Tåget jag hann med var sent, t-banan var sen, jag var sen, sidorna jag gjorde på jobbet såg konstiga ut, teet var slut, matlådan hade läckt och sedan upptäckte jag att jag glömt mina nycklar. Jag vill bara dra täcket över huvudet och låtsas som att den här dagen aldrig fanns.
Uppdatering: nu blev min skärm helt grön också. And the saga continues...
Kommentarer
Trackback
