Tager du ... yada-yada-yada
Bröllopet i går var underbart. Bruden såg blank ut på ögonen, brudgummens underläpp darrade och jag började skvala så fort de svängde runt hörnet i kyrkgången. Jag har lite svårt att kontrollera tårkanalerna vid sådana där känslosamma tillfällen, så det var väl knappast oväntat. Samtidigt kom jag på att om det är någon som ska böla så är det väl kanske brudens pappa eller brudgummens mamma eller något åt det hållet. Så jag gav mig själv en mental lavett och ryckte upp mig. Sedan halade de fram sina egenskrivna löften - och ni kan ju tänka er hur det slutade.
Bordsplacering är alltid lite intressant. Visserligen hade jag en av M:s kompisar bredvid mig till höger, men de andra var väl inte direkt någon imponerande skara. Till vänster en stridspitt som antingen ville prata om de senaste helikoptermodellerna, hur vi lyssnade av polisradion på mitt jobb eller inte prata alls. Han blev lite mer lättpratad efter ett par glas vin, men inte särskilt mycket mer intressant. Mitt emot mig hade de satt ett par, vilket aldrig är någon särskilt bra idé. De snackade med varandra, och på engelska också så det var svårt att hålla igång ett samtal alla fyra. Man kan väl säga att festen började på riktigt efter middagen och vi drack vin och hade kul med kompisgänget fram till omkring tjugo över ett på natten.
Efter att ha väntat på t-banan i trettio minuter fick vi kliva av en hållplats för tidigt eftersom något ljushuvud bränt ut en restaurang (läs: pizzeria) vid vår station.
Just nu njuter jag av regnet. Att jag är inne och det är ute, alltså...
