On The Rocks

Nervig som fan.
Försöker komma på ett enda prov som jag någonsin varit så här nojig inför och kommer inte på något. Innan jag kryper ned och ger sömnen en sportslig chans tänkte jag bara tipsa om en skitbra blogg - välskriven och underhållande.

God natt!

Sorgligt, men sant- i dag kom årets första snö här. Det är ju så att man blir deprimerad...

Drömde i natt att jag fått en tjänst på Bladet som innebar att jag reste hit och dit i världen hela veckorna. Fast bara till resmål jag ville och på tider jag vlle. Då suger det sannerligen att vakna upp i ett ösregnigt Sverie...

Nu blir det den nätta resan på 34 mil till Östersund för halkbana. Avstånden här i Norrland är inbalnd inget annat än bisarra...

Av den anledningen måste jag masa mig ned till körskolan med lånad nyckel och sätta mig framför deras teoriprogramsdatorer nu. Jag är fan nervös, särskilt efterom ALLA vet att jag ska skriav provet nu, jag har ju till och med tagit ledigt för det. Press press.

Gådagskvällen nådde en ny lägstanivå, eftersom jag nu bor med två stycken som befinner sig mitt i målgrupen för både "Svensson Svensson" och "Babben & c/o". Var tvungen att desinfektera mig sen när de gått och lagt sig, genom att kolla på Almodóvars underbara "Dålig uppfostran". Faktum är att "Svensson Svensson" till och med var sämre än jag befarat. Var gjorde SVT av den där människan som var program - och filminköpare för tre år sedan? Den personen viade ju både om döme och smak...

Det blåser så mycket utanför fönstret nu att jag inte alls skulle bli förvånad om hela betongklossen plötsligt lyfta några dec. Som tur var kändes vinden inte alls lika mycket i skogen, och särskilt inte genom den mur av vindtätt material som jag bunkrat upp med.
Efter att gänget med bössor dräpt tre halvtons-djur och jag gått över en mil i den djupaste delen av myrarna är vi nu hemma igen. Belönar mig själv med några koppar te, en filt och första säsongen av Desperate Housewives. Det är sannerligen tid att ladda inför höstens avsnitt och releasen för tredje boxen. Hur många fler kan egentligen dö på den där gatan..?

Så här ser man tydligen ut på älgjakt. Tur att älgen ser dåligt...

Fredagslyx med pilgrimsmusslor och sparris!

En taxi som slickade bakdelen på min bil och en sur tant som stod och gestikulerade när jag parkerade bredvid hennes bil. "Man får aldrig bli arg", sa mamma direkt när hon såg hur irriterad jag blev.

Så nu sparar jag all den irritationen och släpper lös den genom tutan så fort jag får körkort! Moahahaha!

Eftersom Hanna hävdar att detta är den bästa covern sedan Heartbeats kontrar jag med denna:



Men sedan har ju Cornell en av de bästa rösterna i världen också...

Förlåt alla finländare, men hur jävla många vokaler kan man egentligen klämma in i ett normalt ord utan att det blir absurt?
I väntan på de "riktiga nyheterna" stod tv:n på och alla ä, ö och a står en upp i halsen efter bara någon minut. På Morgonpasset i morse pratade Olle och den där töntiga Martina om att någon hade klagat på att ingen kan uttala Laakso ordentligt, ar de aldrig funderat på varför..?

... är det jävligt synd att Kent ska se så nedrans skitnödiga ut på sina promotionbilder numera.
Jag ser ju faktiskt fram emot den kommande plattan, och spelningen i november.

Det är som att det först nu gick upp för dem att de är gubbar nu, och anstränger sig hårdare för att se balla ut.
Och alla vi som gått i högstadiet vet ju hur det går för dem som försöker se balla ut.

I bland är det bara att inse: man har inte så mycket vettigt att skriva alla dagar. Har knappt lyssnat på radio, inte kollat på tv, inte läst någon tidning, inte pratat med någon jag känner förutom mamma. Och då knappt om något annat än bilkörning och teori.

Lite lappsjuka har jag nog fått trots allt. Fick mess från kollega M som undrade var jag var och att det inte var sig likt på Bladet utan mig. Det värmde såklart, och med ens längtade jag hem lite extra.

Topp fem på saknade ting (och folk):

1. Gosa med M i vår härliga säng
2. Dricka vin på Ljunggrens med vännerna
3. Få vara ensam hemma
4. Slöa söndagar under en filt i soffan
5. Jobbet (minus arbetstiderna)

Nu har jag kommit på varför jag HATAR damfotboll. Ja, förutom att spelet är för långsamt och spelarna är för otekniska - det är det här eviga daltandet. Och fjollandet - som den där låten som tydligen ska vara någon slags VM-låt: "Det är tjejernas år i år". Kunde de inte sparat in pengarna för låtskrivandet och studiotiden och kört "Åååh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras".
Kom hem någon minut innan matchen mot Nigeria var slut och hörde att de tappat 1-0 ledningen på en taffligt sätt: "Neeej, men de har ju kämpat så bra och slitit där ute på planen", sa någon av experterna när kommentatorn frågade om det var dåligt att förlora matchen. Har ni någon gång hört någon säga så om ett herrlandslag..?



Ser förresten inte denna bild ut att vara en gruppbild som sitter uppe i farstun på gruppboendet Solglimten?
Tagen under en utflykt där alla vårdtagarna besökte Chinateatern och slapp ha sina stötdämpande hjälmar på sig under själva fotograferingen. Och sedan var det marsch pannkaka tillbaka till fingerfärg, pekböcker och vadderade väggar...

Ibland krävs det verkligen en expert!

I dag har jag en riktig fuldag.
Håret står åt alla håll (tack för det, regn och rusk), en röd blemma (finne/böldpest?) har dykt upp på kinden och det känns som jag under natten gått upp både ett och två kilo. Med andra ord, ingen höjdare!
Dessutom har jag fortfarande inte aklimatiserat mig till att ha gympadojor varje dag. Jag känner mig alltid lite ugly och säckig när jag har gympaskor, det passar mig helt enkelt inte. Samma out fit och högklackat dock, då är det stor skillnad. Fast fötterna jublar nog åt de släta gummisulorna, de mår ju inget vidare i smala och höga klackar.

Förmodligen är de sjukt uppvilade när jag och fötterna kommer hem till 08-land igen. Och det kan nog också bli ett par skadliga pjucks, de snygga höstskorna är överallt den här säsongen. Sitter och dregglar så fort jag slår upp en tidning nu. Dags att stilla köpbegäret snart, med andra ord...

Lycka är att få en blöt nos mot handen när man ligger i sängen!

Ingen kontakt med bredbandet i skogen i går, men det gick fint att klara sig utan det. Fokuserade mig istället på att drcika vin, snacka strunt med or och mors man och kolla på fotboll. I väntan på matchen gluttade jag lite grann på Cocktail, en av mina favvoslö-filmer. Men en sak funderar jag på: hur lyckas de alltid få Tom Cruise att se så lång ut? Castar de bara folk som är 160 eller kortare, eller vad? Han ser alltid ut att vara minst 180, trots att han knappt är störe än en gnutt.

Till och med i Eyes wide shut ser han lång ut, hur är det möjligt? Hur som helst, så gillar jag honom faktiskt i Cocktail, när han kastar flaskor och är allmänt kaxig. Sen blir han ju skitmesig i slutet, men det blir han ju alltid. Förutom i Collateral, där är han ju faktiskt grym...

Nu ska jag förbränna nötterna jag käkade i går genom en ordentlig kvällsprommis med vovven.

Gråa hårstrån. GRÅA HÅRSTRÅN!!!
De är fan överallt i skallen på mig nu, den senaste veckan har jag hittat fyra stycken.

Den enda försvarstaktik jag har utvecklat är att dra ut dem. "Kolla", vrålar jag sen till M i vardagsrummet och tvingar honom att komma och kolla på det vita strået i pincetten. Och sedan spolar jag ned dem. Ungefär som att jag tror att de ska klättra upp ur toaletten och krypa ned i sin hårsäck och slå rot igen.

Fyra stycken gråvita hårstrån, alltså. Fyra vedervärdiga, eländiga, sorgliga påminnelser om hur jag kommer se ut när jag blir gammal. Jag har ärvt ruggigt mycket från min farmor, och fortsätter det så kommer jag se ut som sockervadd när jag är 35..

I dag passerade jag och körskoleläraren hans fru på gatan.
"Och här kommer chefen", sa han och flinade lite. Jag vill inte låta som Tiina Rosenberg, men fy fan vad jag hatar när folk säger så. Jag kan inte låta bli att utveckla en stark allergi mot grabbar som tycker att det är lite småskojigt att kalla sina flickvänner eller fruar för chefen eller regeringen eller något annat som väcker aningar om att han nyligen lobotimerats.

Apropå feminism såg jag den där svt-dokumentären om FI igen för ett tag sedan, Viljornas kamp tror jag att den hette (pyttsan!). Hade jag, när jag var 15-16 och drogs till feminism-grejen hört och sett vad det partiet höll på med hade jag lagt av redan innan jag började. De pratade om vilken bättre plats världen skulle vara om kvinnor styrde den och var ett lysande exempel på hur det skulle kunna bli om det drömscenariot blev verklighet. Istället för att skjuta varann i krigsföring skulle de ta sig in i fiendens kompisgäng och snacka skit bakom ryggen och frysa ut dem tills de gav upp. Gudrun, Tiina och de andra postmoderna queer-feministerna, de kunde fan inte uträta ett vettigt handtag tillsammans - än mindre hålla sams.

Synd för min vänstervridna pappa att han blev så till sig och köpte högvis med böcker - och sedan tröttnade jag och öppnade inte ens de flesta.
Numera är jag inte feminist, bara humanist...

I går hände något stort. Jag fick mamma intresserad av mitt favoritprogram, "Project Runway". Kollade på dubbelavsnittet tillsammans med henne, och trots att hon först bara var intresserad för att en av killarna hade en sån "vedervärdig tatuering" på halsen så tyckte hon nog att det var roligt på riktigt till slut. I och för sig kan jag hålla med om att killen hade en vedervärdig tatuering, runt hela halsen så den såg mycket längre ut. Lite grann som på sdana är afrikanska kvinnor som har halsringar runt halsen för att tänja ut den. Inte snyggt, men killen kunde verkligen göra hotta kläder.

Själv tyckte jag att det var roligast när mamma skulle fråga mig om en av domarna var gay. "Är han en bög eller?". "Det heter inte en bög, det heter bara bög", sa jag. Och så gick det en stund. "Men han då, är han en bög", undrade mamma... Jag garvade rakt ut.

Missförstå mig inte, mamma är allt annat än fördomsfull. Men det är lite så med alla, för henne, nya ord: datorn blir datan, sms:a blir mejla och så vidare.

I dag fyllde lilla mamma år. Jag bjöd henne på lunch och sen fick hon en stooor bukett blomster. Nu älgstek och rödvin.