On The Rocks

Jag känner mig helt orkeslös i dag. Tom i skallen och slö i kroppen och dagdrömmer om att få krypa ned i sängen så fort jag kommer hem. Kanske skippar jag till och med pilates i dag, bara för att få komma hem snabbare...

Vad är det egentligen med Hotell Anglais, egentligen? Vad är det som har gjort deras foajé till mediesveriges mittpunkt? Åkte dit för Schulmans presskonferens i dag och kände mig nästan omringad av välkända ansikten.
två kända tv-profiler i en soffa, ytterligare en mittemot, en rockartist, en låtskrivare och två skådisar - på samma jävla hotell varenda dag...

PK:n var i en svit några våningar upp. Där skulle jag mycket hellre inrätta ett kontor. Jag måste få bo på hotell snart. Sängen, frukosten, relaxen...


Foto: Stureplan.se

Hur är det förresten med proportionerna i den här bilden..?

Samtidigt som någon afrikan har sprungit onödigt långt på onödigt kort tid, har jag och M avverkat fyra filmer på 48 timmar. Och ätit ofantligt mycket onyttigheter till dessa filmer. Båda dessa aktiviteter får ses som något slags rekord för vår del.

Kanske inte världsrekord, men ändå - ett rekord...

Tydligen har jag lyckats få M att tycka att söndagsmys är städa hela lägenheten - my work here is done!
Mitt förslag att göra det rent och snyggt här, diska och plocka undan och sedan belöna oss med en film i soffan mötte helt oväntat inga som helst protester i morse. Han diskar och bär ner i källaren, jag dammsuger, plockar och dammtorkar samt tar badrummet. Vet inte vems del som är värst, men jag tror vi båda fått det vi ville ha.

Fick ett infall igår och köpte tre filmer på Ica i går: Attentatet mot Richard Nixon, Cinderella man och På Heder och samvete, så en av dem (minst) är det meningen att vi ska se i dag. Pratade med kompis L förrut, det var evigheter sedan (inte på det sättet man använder det uttrycket ibland, utan verkligen evigheter sedan) och hon frågade om vi ska ut i det fina vädret nu när vi har en hel dag ihop. Fick ett stänk av dåligt samvete, kanske borde man ta en promenad eller något..?

Eller så skiter man i det och ligger under en filt i soffan istället - det är också rätt gött!

I går skrev jag ett mejl där jag gav "Supersugen" betyget riktigt bra. Det står jag för. Jag behövde ett ordentligt garv i går och det fick jag verkligen också. Gillar man absurt obscent språk så garvar man åt den rullen. Sedan borde någon ställas till svars för översättningen av titeln, jag ser verkligen inte poängen med den. Men å andra sidan borde Sverige sluta ändra titlar: behåll dem som de är eller direktöversätt dem. Allt annat är pinsamt.

M och jag gick och käkade på ett turkiskt ställe innan. Servitrisen sa att det kunde dröja en stund, typ 15-20 minuter och maten dök upp 45 minuter senare. För att hinna till bion i tid fick vi kasta i oss maten, som för övrigt var väldigt god, och be om notan innan vi ens hunnit halvvägs runt tallriken. En nota som vi sedan fick be om två gånger till innan den kom. Vet inte riktigt vad jag tyckte om stället, det var nästan synd att maten var god, för annars kunde man avfärda stället med en gång...

I dag regnar det. det regnar och jag är bjuden på en utomhusfest i Uppsala. Har nog aldrig varit mindre sugen på att gå utanför dörren, än mindre sitta påpälsad under ett träd i en park och dricka iskallt bubbel. Det blir säkert bättre när jag kommer dit, men nu vill jag bara dra på mig fleese-sockarna och krypa ner i soffan och inte röra mig på hela dagen!

Är man officiellt gammal när man får kallelse till cellprov hemskickat? Eller vuxen, i alla fall?

Nu: badkar, mycket skumm och en hel hög tidningar!

Uppdatering: Och min favorit - avsluta med en iskall dusch efteråt! Aaah...

Jaha, då har jag legat här och tyckt synd om mig själv i några timmar - ritualen efter varje vinkväll.
Jag och Sandy gick till en libanes i SoFo och sedan hem till henne och drack vin, lyssnade på gubbrock och pratade strunt så länge att jag missade sista t-banan. Vandrade halva Skanstull runt sedan för att hitta en busshållplats med tillhörande nattbuss.

Jag hatar verkligen bussar, mest för att jag förmodligen har blivit för bekväm för att kuta runt och kolla efter hållplatsen. Som att det inte vore nog med att bussarna luktar äckligt och de tar längre tid... Sedan är det också något speciellt med folk som åker buss, speciellt i den här stan - och ja, de luktar ofta också lite äckligt.

Har kommit fram till att jag måste sluta röka när jag dricker. Det är inte mänskligt att må så här dåligt efter en ynka liten kväll, som inte ens blev särskilt blöt. Huvudvärken och illamåendet är enkelt att spåra ned i paketet som fortfarande ligger kvar i väskan. Marlboro Light - we are sooo over...

Kollegans kommentar: "Jag förstår att Marie Fredriksson är ledsen i videon. Jag skulle också känna mig lite uncomfortable med fem-sex Per Gessles i min lägenhet."

Inte bara att vakna med huvudvärk - vakna av huvudvärken. Svårslagen start på ledigheten, och dessutom drömde jag mardrömmar hela natten. Kanske var det därifrån jag fick huvudvärken också, den personen har fortfarande den effekten på mig... Någon dag är det väl slut med det, det känns som det är dags...
Tänkte trösta mig själv med att gå på pressvisningen av Michael Moores nya film, Sicko. Hoppas att den är bättre än Fahrenheit, som var en riktig besvikelse till uppföljare.

Han är en smart man, som borde göra smart film, men Fahrenheit var bara att sparka in öppna dörrar - helt olikt Bowling for Columbine. Hur som, bio är faktiskt ganska bra mitt på dagen, så det ska bli grejt. Tur att man har vänner som jobbar liknande skift som en själv...

Och på begäran: da bag (det ljusgröna är sattäng och det mörkgröna skinn)!

I den här stan är ju bostadsrätt det the only way to go. Så jag tyckte att jag var vuxen och ansvarsfull när jag bokade in ett bolånsmöte med min bank. Jag har aldrig haft ett möte med en bank förut, så jag tog den säkra vägen och valde fliken "telefonmöte".
Det gick väl sådär, kan vi säga. Inte bara för att min mottagning sprack, precis när hon började gå igenom hur mycket jag kunde få låna och när. Men jag hörde hur mycket jag måste spara ihop själv, och det hade jag nog hellre sluppit höra. Handpenningen ska jag stå för själv, annars inget lån. Handpenningen är 10 procent, och med tanke på vad lägenheterna kostar i den här stan är det minst 180 000 kronor.

180 lock. "Sparar du någonting varje månad?", frågade hon och jag berättade om min futtiga tusenlapp som åker in på sparkontot genom autospar. "Vad bra, det kan du fortsätta med", sa bank-kvinnan. Tusen kronor per månad blir inte 180 000 över en natt direkt. I den här takten kommer jag ha min bostadsrätt när jag är 39 år. Jag behöver med andra ord inte börja flyttpacka riktigt än...

I dag berättade jag för kollega M och kollega K om min fisande granne. De dog av skratt.
Dessutom tyckte de att det var bra för mig att jag bytt arbetstider, så jag sliper hans punktliga väderspänningar.

Fem över halv sex varje morgon släpper min underlige granne sin morgonfjärt i sitt badrum. Det hörs väldigt väl in i vårat badrum. Fem över halv sex, det slår aldrig fel. Och det låter alltid likadant - hur wierd är inte det...?

... sms kom just från M:

... till att jag inte har haft lugg på fjorton år. Den anledningen gick upp för mig i dag - för att mitt hår växer så förbenat fort och jag snabbt ser ut som en psykpatient på permiss i skallen. Så är läget nu. Jag har varken tid, ork - eller talang för att sköta en riktig frisyr. jag vill bara ha tillbaka mitt vanliga hår. Kanske var det en aning tråkigt ibland, men det såg i alla fall inte hur som en dålig 90-talsrelik.

Nu kommer jag köra på samma frisyr tills ruffset ser normalt ut igen: bakåtkammad lugg som jag fäster med spännen!

* hyrt två filmer: "Se upp för dårarna" och "Bobby" (2 plus och 4 plus, hur Helena Bergströms regidebut kunnat få något mer i betyg är helt obegripligt)
* städat badrummet
* tvättat
* hittat två fina lägenheter att titta på i veckan. Nu fattas bara ett fett lån - eller en Lotto-vinst
* sovit ut ordentligt
* gjort hårinpackning och ansiktsmask
* kollat på "CBS 60 minutes" och druckit te (en gammal tradition som jag annars legat av mig med)
* tagit en lång promenad i solen
* bakat mina kladdiga chokladmuffins



B t w: Just nu skiter jag i att de där männsikorna läser bloggen. Jag saknade den, helt enkelt.

Och på begäran - receptet:
2 ägg
3 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
100 g margarin eller smör
20 rutor After Eight

Folk som inte ska läsa den här bloggen gör det just nu, trots att jag har berättat att jag inte vill att de gör det.
Det är mycket tråkigt och gör mig ledsen.
Tills jag vet hur jag ska lösa det kan det hända att den ligger på is.

Sorry!

Om någon vet hur man spärrar en IP-adress från att komma in på bloggen - please let me know...

Åh, vad jag älskar när t-banan fuckar ur.
Två minuter blir en minut, blir två minuter, blir nio minuter, blir sexton minuter... Hade egentligen tänkt hoppas av vid Sockenplan och handla lite på den fina matbutiken, men vågade faktiskt inte - då vet man ju inte när man kommer hem.

Efter första dagen tillbaka i verkligheten står mig budgeten och allt vad det innebär upp i halsen. Jag, och förmodligen en fjärdedel av landets befolkning tjänar (håll i er nu): 266 kronor på den nya budgeten. Måste öppna ett nytt konto där jag kan spara min förmögenhet och göra något nyttigt med pengarna.

Stillade ett hastigt shoppingbehov med en ljuvlig mossgrönväska och ett par fina armbågshöga vantar. Norrlandshålan hade ju inget vidare utbud, med Dressman och Kappahl i spetsen!

Föröker desperat få ned allt i väskan som låg där när jag åkte hit. Varför ska det helt plötsligt vara så svårt? Gick det ned då, ska det väl inte vara några problem nu?
Visserligen var det en del problem att stänga den när jag stack från Stockholm, så jag anade nästan att jag skulle få brottas ordentligt med den nu.

Just nu kan jag inte htta mina solglasögon. Mina älskade brillor, som jag absolut inte vill åka hem utan. Den här lägenheten är knappt 50 kvadrat, hur långt kan de ha kommit? Hade dem när vi gick sista långpromenaden igår och sedan är de puts-väck! Skit också, och jag har aldrig tålamodet att leta efter saker på ett systematiskt sätt. Jag vänder upp ch ned på allt istället och upptäcker oftast, när lägenheten ser ut som hej kom och hjälp mig, att det låg framför ögonen på mig...

Nu ska jag göra matsäck (underbart ord, de där) och försöka sitta på väskan för att trycka ihop alla kläder.
Sedan blir det fem timmar resa - hem till underbara Stockholm. Och till M och till sängen och jobbet och badkaret och stickade polotröjor och vännerna och Heroes och tio olika tesorter och Champion-byxor.

Mammas blåbärspaj- oslagbar avslutning på norrlandsvistelsen!

En skrynklig lapp med ett skönt budskap på!