12 timmar att rensa
Det bästa med att vara vuxen
Martin äter inte frukt. Därför skrev jag till honom att bland det bästa med att vara vuxen är att man får bestämam sånt själv. Äta eller inte äta frukt. Äta eller inte äta blomkål. Eller godis till frukost eller tre sorters pålägg på mackan eller kvällsmat framför tv:n.
Det bästa med att vara vuxen i dag: blåbärsprinsess mitt i veckan!
Mina fem
Ja visst ja, Lina utmanade mig ju häromdagen. Vi talar om fem böcker som jag skulle vilja upptäcka igen för första gången. Jag läser i princip aldrig om en bok, eftersom jag tycker att de upplevs bäst första gången. Men här kommer listan ändå:
- Lasermannen av Gellert Tamas
- Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe
- No Logo av Naomi Klein
- Studio Sex av Liza Marklund
- Öster om Eden av John Steinbeck
"Jag ska kasta loss och lära mig slåss"
Hör mitt elaka skratt, för det kan bara inte vara möjligt att Martin Stenmarck gjorde förra årets låt.
Tack gode Gud att kategorin inte heter årets BÄSTA låt, för då hade jag verkligen satt mitt te i vrångstrupen framför tv:n i går.
För övrigt sjöng Veronica Maggio falskt, In Flames var fulla, Sanna Bråding var både dålig och illa stylad, Martin Stenmarck var gladast, Benny Anderssons Orkester är inget dansband, Sahara Hotnights nya var som ett rakt streck, The Knife hade konstiga tackvideos och Christian Falk hade konstig frisyr.
HÄR är årets låtar (och hör sen):
1. We're from Barcelona - I'm from Barcelona
2. Young Folks - Peter Bjorn and John
3. Can't be so - Fibes Oh Fibes
4. Längst fram i taxin - Snook
5. Let's Kill Ourselves A Son - Timo Räisänen
Lika som bär gone wild
Just nu
- Jag längtar tillbaka till mitt jobb (!)
- Så fort jag blir frisk bjuder jag fröken J på "Parfymen", popcorn och läsk
- Jag kan inte avgöra om jag är frisk och i skick att gå till jobbet i morgon
- Visserligen har jag gått runt i Championbyxor i sex dagar och därför kanske har tappat all koll på omvärlden, men jag hävdar ändå att skjortklänningen är det snyggaste plagget just nu
- Jag borde tvätta håret
- Det är alldeles för långt kvar till vår och värme
- Jag ska skaffa en ny ringsignal till min mobil
Jag fick ett mess
Ett och ett halvt år sedan. Kanske mer om man ska vara exakt, men vem räknar egentligen när man redan har nått upp till sådana höjder.
Ett och ett halvt år sedan. Så länge sedan var det sen jag och gamla kompisen L hade någon riktig kontakt.
Igår fick jag ett mess. "Hur leker livet med dig? Vad gör du nu förtiden?" Först fattade jag inte vem det var från trots att hon låg kvar i min telefonbok. Sedan blev glad och sedan blev jag lite ledsen. Det kändes tråkigt och konstigt att kunna berätta om så mycket som hänt för någon som stått mig så nära under så lång tid. Sedan vi hördes senaste har jag blivit sambo, tagit examen och fått jobb.
På något sätt ska man inte behöva berätta allt det i ett och samma andetag för någon som en gång var ens bästa vän. Eller så är jag bara blödig, som vanligt...
Århundradets influensa: dag fem
Den här influensan har gjort att jag tagit fram mitt vanligaste sätt att uttrycka min frustration över att vetenskap inte är logisk: "Vi kan åka till månen, men...".
Vi kan åka till månen, men vi kan inte ta död på influensavirus. Det kan så klart användas på fler ställen än så: vi kan åka till månen, men inte uppfinna antipunka-däck, inte göra hörlurssladden till Ipoden trasselfri, inte producera skrynkelfria lakan.
För mig är allt sådant helt ologiskt. Bo på andra planeter? JA. Bota nästäppa? NEJ.
Förresten: I går lagade M ärtsoppa till mig när jag inte orkade själv. Ärtsoppa är det värsta han vet på denna jord. Dessutom tvingade han i mig äppeljuice, tvättade, diskade och skötte om, puffade kuddar och hämtade filtar hela dagen lång. DET är kärlek, det...
Sömnlöst i feberland
Den lilla tid jag faktiskt har lyckats sova har präglats av riktigt skruvade feberdrömmar. Vaknade till slut vid åtta och insåg att det inte var någon idé att ligga kvar så jag gick upp. Mår riktigt uselt i dag också, och tiden går bara så ruskigt långsamt. För en rastlös människa som mig är feber bland det värsta som finns. Kanske skulle jag fördriva lite tid med Desperate Housewives..?
Eftersom jag är sjuk missar jag pulkarejset i dag. Skit också. Det finns fan ingenting bra med att vara sjuk...
Förresten: Varför blir det alltid ett berg med disk hos oss innan någon av oss barmhärtar sig över det? Och ju mer disk, desto jobbigare att ta itu med det. Moment 22 - we meet again.
Jag brinner upp
Fast i dag har jag sannerligen anledning: jag är fortfarande inte inte ens i närheten av frisk och snart känns det som jag brinner upp.
Måste.
Ha.
Vätska.
Bollkalle-killen
I affären gick jag förbi en Alfons-bok och kom att tänka på en diskussion vi hade på jobbet för ett tag sedan. Den handlade om vad vi kom ihåg mest från böckerna om Alfons. Kollega ett svarade kakburken, kollega två tyckte sågen (ta vilka verktyg du vill, men rör inte sågen) och chefen sa när lingonen i gröten bli båtar. När det blev min tur att svara sa jag utan tvekan "bollkalle-killen". Kollegorna bröt ihop. Vi blev alla lite ledsna för vi tyckte fortfarande så synd om den stackars bollkalle-killen. Kollega två har förbjudit mig att prata om bollkalle-killen något mer, för han blir så ledsen då...
Vilken episod ur Alfons kommer du ihåg mest?
Sjukt - i dubbel mening
Något annat ord än sjukt känns inte aktuellt.
Målartalang
Halsen börjar ge med sig, thank God!
Hoppas nu att det inte plötsligt går åt andra hållet, eftersom det i morgon är dags för den stora målardagen. Då ska terracottatapeten med guldfärgade flames döden dö och ersättas med något mer smickrande. Något som inte ger en känslan av att rummet krymper...
Jag gillar att måla om. Senaste jag gjorde det gällde det en hel lägenhet. Jag hade precis flyttat till en ny och större lya, brutit upp från ett riktigt vidrigt förhållande och skrivit in mig på en ny kurs på universitetet. Tog en vecka ledigt från mitt jobb och låste in mig i den nya tvåan med färg, stege, penslar, roller, spackel och en stereo. Kände mig hela tiden som en sådan där tjej på film som gör om allt i sitt liv och blir starkare, tuffare och lyckligare. När det var klart satt jag sedan i fönsret och åt pizza och rökte nöjt.
Nästan så att man kunde höra den pampigt triumferande musiken med stråkar och cymbaler rulla in i bakgrunden...
Utbrytarkung
Man gör det för att bli mindre sjuk, inte MER.
Halsen känns som den övar på en karriär som utbrytarkung och i dag hjälper inte ens te och mammas ljuvliga biscotti...
Bor jag verkligen här?
Utmärkande drag för typen "Skilda världar" (!):
- Unga (japp)
- Yrkesutbildade (högutbildad)
- Ensamstående barnföräldrar (sambo utan kids)
- Låginkomsttagare (medelinkomsttagare)
- Nyare hyresrätt i storstadsförort (60-tals hus i storstad)
- Hög andel utlandsfödda (svenskfödd med svenska föräldrar)
- Förändringsbenägna kollektivister (njaaa...)
Så kallt att man fryser kedjan av sig
Hela poängen med att ha en hoj försvinner ju om man inte kan ta sig runt på den jämt. Har jag den i källaren på natten funkar den till tågstationen, men självklart inte hem.
På blocket finns inte en enda rutten cykeljäkel. Jag måste hitta en. Snart. Och den här gången en som tål köldväxlingar...
E-type i skönhetsrådet
Barnmat mättar också magen
Ena dagen älgfilé, andra fiskpinnar. Sedan grillad lax som följs upp av köttfärssås och spagetti.
Jag vill säga att jag tycker att det är dumt, men det kan jag inte. Barnmat är gott. Och, nej - inte sån på burk innehållandes mosad banan eller levergryta i såskonsistens. Jag menar sånt man käkade när man var liten. Fiskpinnar hamnar klockrent i den kategorin. Jag kan inte komma på när jag åt det senast. När jag tänker efter - förmodligen medan jag fortfarande var barn. Okej, jag ska göra en liten insats att komma tillbaka till mina gamla matvanor. Mer lax, mindre fiskpinnar...
M sitter i vardsgrummet och pratar med tv:n. Givande konversation vad det verkar, för han gör det varannan minut. Tennis är bra att prata med, trots att de bara stönar som svar...
Pingpong
För många alternativ
Allt som är uthärdligt blir det fram till sekunden då man inser att man har alternativ.
Efter det - outhärdligt. Jag är expert på det, snudd på professor i det faktiskt.
Fram tills jag köper nya kläder gillar jag mina gamla, innan jag bokar klipptid är håret rätt snyggt och lägenheten är inte alls så tokig - förän jag har varit och tittat på andra. Efter det - katastrof.
"Här kan jag inte bo, det där kan jag inte ha på mig och vad tänkte jag med när jag klippte mig såhär?"
Every time. Samma när jag var liten. Leksaker, folk man frågade chans på, fritidssysselsättningar - t o m kompisar.
Apropå kompisar kommer alla sju hit på min födelsedag. A L L A! Det värmer långt långt ned.
Klagan över att ingen varit här innan är över, nu kommer de allihop. Lycka!
Dagens bra saker:
* Salladen från Café P - yum-yum.
* Värme i elementen - no more stenåldersgrotta
* Skratta på jobbet åt det där med www
* En månad kvar till mina flickor kommer hit
Dagens tråkiga saker:
* Inte ta åt mig, inte ta åt mig, inte ta åt mig...
* Måndagshumör
* Gubbar som spottar inomhus
* Tandborsten rullar in under badkaret
"Joker is poker with a j"
Somliga tillfällen känns det som att det räcker med att bara nämna ordet för att jag ska koka över.
Poker är M:s passion här i livet och det gör att vi krockar ordentligt ibland. Det gör mig både arg och ledsen.
Han tycker att fyra kvällar i veckan är ganska lite, jag tycker väl egentligen att det är tre dagar för mycket. Kanske är det för att det är söndag, men jag känner mig lite edgy just nu - särskilt när ordet poker nämndes ytterligare en gång.
Eller så är det för att det i morgon är måndag igen och det betyder att väckarklockan ringer 04.40. Klart är i alla fall att 48 timmar helg går alldeles för fort. På tok för fort. Jag undrar redan vad jag har gjort med min lediga tid den här gången och får lätt lite dåligt samvete för att jag borde ha gjort mer saker, andra saker.
Ska snart åka över till Johanna. Istället för stadsvandring i solskenet fick hon, som nyinflyttad i stan, spendera söndagen i sängen med feber. Jag ska spela rollen som Florence Nighingale och åka dit med lite Alvedon etc.
Lilla vovven
Jag kan inte riktigt släppa en grej som hände i går.
På väg hem från mataffären fick jag och M syn på en liten vovve som strövade runt utan någon synlig ägare. Jag ställde ned min matkasse och gick fram till den: den var tufsig, ganska illa skött och lyssnade inte alls på ord som sitt och stanna.
Efter att ha spanat efter en ägare en stund ringde jag till polisen i tron om att de skulle ta hand om den. Så var det inte. Inget halsband och ingen efterlysning betydde inget polisärende. Dock meddelande polisen jag pratade med att vi gärna fick ta hand om den själva och ta den till ett hundpensionat.
Sedan stod vi där. Ingen hjälp, ingen möjlighet att ta med hunden någonstans och inget halsband eller någon märkning som kunde hjälpa. Utan halsband var hunden även svår att hålla kvar och till slut stack den bara iväg. Vi rände efter men fick ge upp efter tio minuter, den var borta.
Jag har inte kunnat släppa det riktigt. I natt föll nästan en decimeter snö och i mitt huvud finns bara bilden på en ensam, kall och hungrig hund som jag lämnade ute i snön. Jag blir så arg när ingen verkar bry sig...
Ett nytt liv, anyone?
Jag hittade en annons i dag.
Den bevisar att allt går att sälja. Eller så bevisar den bara att folk tror att allt går att köpa, och är beredda att betala för vad som helst. Jag har sett folk som sålt sin röst, sitt jobb, sin fru och sin religion förut, men detta var något helt nytt.
Vill du köpa ett helt nytt liv, komplett med surfbräda, födelsedagskalas och roliga historier?
Lindas nipples
Spender
Sådan planering är nog inte helt bra för en "nyrik" som jag...
Bär man hatt, blir det inte bättre än så här
Knappast blev det då bättre av att fräscha killen satt i min vagn. Fräscha killen pratade högt och mycket i sin mobiltelefon hela vägen till Uppsala och efter varje fullständig mening smög han in ordet "fräscht". Allt var fräscht. Hans hatt, hans jobb, någon som han sa, något som någon annan sa, middagen - a l l t.
Jag tror jag gav honom två blickar som båda borde fått honom att fala död ned. Det gjorde de inte.
När fräscha killen prata klart med alla i sin mobiltelefon ägnade han resten av tågresan med att stirra på mig, med någon som verkade vara ett försök till flirtig blick. Det funkade sådär.
När tåget väl närmade sig stationen ställde han sig bredvid mig vid dörren. Han stirrade likadant som förut, log lite i mungipan och utbrast till slut: "Hey, fan, vilken snygg basker!".
Mejlbomb
Äntligen, Chuck!
Drömresmålet onsdag
Uberweiss
Att det är alldeles för långt till sommaren insåg jag även i duschen nyss.
Jag är nämligen uberweiss. Hela min kropp - bländande vit. Som en Colgate-reklam ungefär, och det spelar ingen roll att M säger att jag har så mycket pigment att jag aldrig blir blek.
Jag är fan uberweiss.
Sambo med Edward Scissorhands
Glädjeämne
Och hur ska man kunna göra annat när man får sånt här i internmejlen:
"Det är verkligen trevligt att du har börjat hos oss! :-)".
One of those days
Självklart var det en måndag, då allt med ens känns lite jävligare än det redan var. Som att det inte räckte med att det inte längre är sovmorgon och frukost i sängen, och tid (läs: ork) att dricka vin på kvällarna, och förmiddag i soffan och lång middag i köket och fan och hans moster. Förutom allt det där, så råkar det vara något mer. Något extra som får hela dagen att kantra.
I morse var det cykeln. I helgen har cykelkedjan spelat mig några spratt och jag har, dum som jag är, slappnat av och trott att det ordnat sig. Icke. Den hoppade i lördags och hoppade tillbaka innan M hann ut för att fixa den. I morse hoppade den igen, och gjorde så att jag missade första tåget. Nu skulle jag bli sen, jävla skit också svor jag och släpade in fanskapet till M. Då hade den hoppat tillbaka igen. Suck.
Tog på mig skor och kappa igen och släpade med mig cykeln för att hinna med nästa tåg. Då hade den hoppat igen. Självklart dog jag på fläcken av ren och skär ilska.
Och sedan har det fortsatt. Tåget jag hann med var sent, t-banan var sen, jag var sen, sidorna jag gjorde på jobbet såg konstiga ut, teet var slut, matlådan hade läckt och sedan upptäckte jag att jag glömt mina nycklar. Jag vill bara dra täcket över huvudet och låtsas som att den här dagen aldrig fanns.
Uppdatering: nu blev min skärm helt grön också. And the saga continues...
Och hår sen!
- Hur långt hår har du, frågade tjejen jag pratade med.
- Strax nedanför skulderbladen, svarade jag.
- Åh, långt och vackert hår då, sa hon.
- Långt, ja, men vackert hoppas jag att det blir när ni är klara med det, svarade jag.
Då skrattade hon.
Hon verkade snäll. Det kändes bra nu när jag prövar en ny salong.
Funderar på riktigt mörkt chokladbrunt i botten med bärnstensfärgade slingor. Men jag har ju ytterligare en vecka på mig att betsämma mig helt.
Gjort är hjort
* Tittat på skidskytte
* Fått frukost i soffan av M för andra dagen i rad
* Tittat på början av "Resan till Amerika"
* Somnade sedan i soffan
* Gick in och lade mig i sovrummet istället
* Sov i två timmar tills M väckte mig
* Tittat på "Sideways"
Kanske man skulle försöka göra något vettigt de sista timmarna av den här dagen?
Lördagkväll
En ny människa
Med tanke på hur jag mådde i går så var det som en skänk från ovan.
En lång dusch, inpackning, ansiktsmask och en vaxning var det som behövdes för att jag skulle känna mig som en helt ny människa. Sedan blev det solrosbröd och te i soffan tillsammans med M.
Åh, vad jag gillar lördagar.
Nu: Manchester United - Aston Villa på Canal +.
Moneybrothers pizzeria i Gazaremsan
Jag krymper...
The Big Bear Night
En vanlig dag på jobbet
När reklam är roligt
Och sen luktade hela Globen korv...
Kent minus ett
Harri Mänty var den enda i Sveriges bästa band som egentligen inte tillförde särskilt mycket.
Han var den man glömde bort när man räknade upp medlemmarna. Han var den som man inte skulle märka saknades under en spelning.
Tar man bort honom som gitarrist händer ... inte mycket. Kanske ingenting.
Kasta sten, Olinda
Kvinnan med den underbara rösten, Olinda Borggren tar sig friheten att uttala sig om folk som inte har någon talang för det de sysslar med. Om "Idol"-deltagarna säger hon så här enligt Bladet:
- Dom kan inte sjunga, dom har ingen stagepresence över huvudtaget och dom vågar inte ens göra något annorlunda.
Snacka om att kasta en gigantisk sten i ett glashus.
Alla som har hört supertalangen Olinda Borggren ta ton vet att det där med hurvida någon sjunger bra eller inte, knappast är något som en tondöv skall uttala sig om.
Och rikspuckot till pojkvän som hon har, Patrick Larsson, sitter i filmklippet självklart bredvid och nickar vist.
Igen - gigantisk sten!
Narkoleptikern
Försöker man, så går det faktiskt att somna överallt tror jag. M säger att i alla fall att jag besitter den förmågan. Den, och att somna snabbt. Om jag ligger vaken fem minuter på kvällen innan jag somnar har det gått uppseendeväckande lång tid. Som en lättare form av narkolepsi, liksom.
En gång sov jag med öppna ögon. Det var när jag precis börjat min praktik på radion i Karlstad. Jag hade väl varit där två veckor och knappt hajat vilken regel som gick till min mikrofon när det var dags för möte om kanalens ekonomiska läge. Tråkekonomen i manchesterkavaj såg så tråkig ut att jag hade kunnat somna så fort jag fick syn på honom. Istället dröjde det tills chefen tog vid efter femtio minuter av siffror och tabeller. Plötsligt upptäckte jag att jag satt och sov. Jag hade mycket väl kunnat bli avslöjad, eftersom jag också brukar prata i sömnen. Det gjorde jag som tur var inte den gången dock...
Dessutom höll jag på att bli överkörd på väg hem idag. Sverige skrotade uppenbarligen alla tidigare trafikregler under Trettondagshelgen och övergick till "störst går först"-principen. Den verkar gå ut på att tuta på cyklister och hötta med näven åt dem som försöker sig på att följa högerregeln...
Gammal är ... gnälligast
Jag känner mig ännu äldre när jag suckar över att de är så högljudda.
Vad snabbt man får distans.
Vilken skulle bort?
Lika bra att jag avslöjar de rätta svaren på utmaningen nu.
Här är de:
1. Jag har varit på bal tillsammans med Leif Pagrotsky = SANT.
På vårbalen förra året var Leif Pagrotsky en av de inbjudna gästerna och jag kunde självklart inte hålla mig och min glappande käft borta. Såg till att få bildbevis på vår rendez-vous dessutom.
2. Jag har suttit sex timmar i fyllecell = FALSKT.
Som Josefin skrev, så kanske jag har gjort mig förtjänt av sådan logi någon gång, men jag har aldrig blivit lubbad och det är jag glad över.
3. Jag gett Lemmy i Motörhead nobben = SANT.
På backstage-området på Arvika kom Lemmys "folk" fram till mig och sa att han hade ögonen på mig och undrade om jag ville följa med till hans hotell för att "fest lite och sånt". På den korta stunden som det tog för dem att haspla ur sig den meningen kopplade jag inte vem Lemmy var. När de sedan pekade på det vårtiga ansiktet borta vid baren skrattade jag och gick.
4. Jag har spillt en öl över Lena Ph = SANT.
På mitt första pressjobb i Stockholm för några år sedan gick jag och mina två vilda kollegor till Café Opera efter att vårt gig var färdigt. Vi hade redan innan druckit en hel del på vårt seriösa uppdrag och väl inne på stället dröjde det inte mer än några minuter innan jag hade råkat stöta glaset till min 65 kronor-öl i axeln på Lena Philipsson. Jag gjorde det dessutom med sådan kraft att den något missnöjda (läs: vansinniga) Ph fick halva glaset över sig och jag smet in på dansgolvet och gömde mig.
5. Jag har gått runt iklädd Viking Lines maskottdräkt =SANT.
På Finlandsbåtar kan allt hända. Under en efterfest i en personalhytt på kryssningen mellan Stockholm och Åbo festade jag järnet iklädd maskottdräkten i flera timmar och var mer än lovligt full. Morgonen efter kom jag inte båten när den lade till utan fick sonika åka med tills den vände igen - behöver jag säga mer..?
Och de flesta av er verkade känna mig rätt bra, eftersom ni visste att jag aldrig suttit i fyllecell.
Thank God!
Samma fast annorlunda
Det svenska musikundret
I Sverige producerar vi varje år mängder av bra musik.
Läser man nomineringarna till årets Grammisar får man svart på vitt på detta:
- Agnes - Right here right now
- Andreas Johnson - Sing for me
- BWO - Tempel of love
- Martin Stenmarck - 7milakliv
- Sebastian - Do what you're told
Topic: Hjälp
Kära Katerina Janouch!
Min pojkvän står i vardagsrummet och sjunger låtar med Paula Abdul och Lou Bega.
Hjälp mig, vad ska jag göra?
Hälsningar, "desperat".
Atkins mardröm
Jag har levt på bröd i dag. Bröd med smör och ost.
Och med ens förblindades varje Atkins-anhängare av att läsa ovanstående text. Ord som bröd, ost och smör framkallar nämligen oftast omedelbara alergiska reaktioner hos Atkins-anhängaren. Om blindhet är en av dessa vet jag ej, men avsky (läs: avundssjuka) torde nog kunna vara ett åtminstone.
Själv gillar jag det, kolhydrater är förbannat gott ibland. Så gott så att man lever på det en hel söndag? Well, om man har bakat årtiondets tjockaste scones så har man...
You think you've got it, oh you think you've got
En ska bort
Det handlar om att skriva fem saker om mig själv, där fyra är sanna och en är påhittad och det är upp till er att gissa vilken som bara är ren och skär lögn.
Here it goes:
1. Jag har varit på bal tillsammans med Leif Pagrotsky
2. Jag har suttit sex timmar i fyllecell
3. Jag gett Lemmy i Motörhead nobben
4. Jag har spillt en öl över Lena Ph
5. Jag har gått runt iklädd Viking Lines maskottdräkt
Nu återstår bara för er att gissa vad som är fel...
Lika bra att låta fler våndas över sitt förflutna så jag passar självklart vidare till Linda, Petra och Martin.
Vuxet
Efter att ha vikt tvätt medan jag kollade på Doktor Phil ger jag mig nu in på att överraska M med nybakade scones.
Vuxenpoäng i massor till mig.
Justin Timberlake - My Dick In A Box
En stor vit boll
- Vid Globen ... Ja, en stor vit boll liksom.
Det tyckte jag var roligt.
Dildokopian
När jag skulle hem vid tre-snåret funkade t-banan dock utmärkt och när jag skumpade fram mot centralen såg jag en annons som jag sedan inte kunde ta ögonen från. På en stor skylt stod det:
"Clone a willy - gör en dildokopia av ditt original".
WHAT?!?? Av mitt original? När, hur och varför skulle jag behöva en sån? Dels har jag ju inget "original" att modellera från och kanske är det därför jag missar poängen. Men jag skulle verkligen vilja titta in i huvudet på den inköparen som tänkte: "Fan, den här grejen kommer ju att gå ASBRA!"
Snabbloggaren mitt i maten
Det är egentligen en stor kväll i kväll. M:s päron ska möta min mamma och hennes man och därför går man ju ned lite extra långt i spagat då.
Tre rätters blir det:
* 3 X Norrland: rullad laxfilé med sikrom, rökt älgtunga på tunnbröd och räkcrustad
* Fransyska på älgfilé med potatisgratäng och rödvinssås
* Varma hjortron med vaniljglass
Dags att göra ett försök att se presentabel ut dessutom.
Det blir mer blogg i morgon.
Hell no, I won't go
Folk drar till fjällen. Överallt verkar folk dra till fjällen eller komma hem därifrån.
Åka skidor? Nej tack. Sitta i någon fånig stuga i någon fånig backe? Nej tack. Afterski? Hell no!
Är det något jag är osugen på så är det att åka till fjällen och harva runt med zinkpasta på näsan i någon backe med smältvatten. Dra på sig pjäxorna vid bilen och stylta fram med liftkort och skidglajor. Sitta i täckbyxor och glo på tyskar som inte kan åka. Bli knuffad i liftkön. Bli kissnödig när man är på väg upp i längsta backen. Ramla under sittliften så att alla ser det. Lyssna på Carola i anläggningens ruttna högtalare. Ha blåmärken på knäna efter fallet under liften. Ha blåmärken på rumpan efter att ha försökt åka snowboard.
Ja, är det något jag inte vill så är det att åka dra till fjällen. Men det kanske var en smula oklart..?
Årets...
Film: Casino Royal
Tankeställare: "Moderaterna är inget arbetarparti"
Låt: "Wer'e from Barcelona" - I'm from Barcelona
Tv-serie: Desperate Housewives
Käk: Allt med avokado
Händelse: Att få ett jobb
Skiva: Albert Hammond, Jr - "Yours to keep"
Bantarchock: Uffe Larsson blir halv
Upplevelse: Sverige - Paraguay på Olympiastadion i Berlin.
Konsert: Keane på Annexet
Kap: Den svarta skjortklänningen som jag trånat efter så länge
Resa: Göteborg i juni var helt underbart
Konstigaste 1: Expressens Quetzala Blanco ger Pete Doherty fem (5) getingar när han gör sig själv till ett hån på Hultsfred och trillar av scenen
Konstigaste 2: Alla verkar bry sig om vilken svensk b-kändis som dansar rumba bäst i Let's dance
Musikvideo: Panic! at the disco - I Write Sins Not Tragedies
Läskigaste: Carola - som alla år
Dryck: Grapejuice från Fontana
Plåga: Att svara något annat än Basshunter vore att ljuga
Beroende: Bloggen
Och årets sämsta:
* Förkväll: TV 4 lyckades med något som verkade omöjligt - ett nytt all time low
* Moderaterna: Drog en rövare och pratade om allt bra de skulle göra. Sedan gav de sig på de mest utsatta i samhället och gav höginkomsttagarna skattelättnader. Chocker!
* Begravningar: Ingen ska behöva gå på tre stycken på ett år.
Hemma - eller nåt
Under flyttdagen konstaterade jag och M att flyttkarl (?) måste vara ett av världens värsta jobb. Att varje arbetsdag består i att göra sånt som folk kan tänka sig att betala för att slippa. Hur som helst var en tripp till ett folktätt Ikea och själva flytten avklarade inom loppet av sju timmar, och när vi och vår flytthjälp slog oss ned i den nyinköpte soffan med ett glas rödvin i handen kändes det som vin aldrig hade varit lika gott förut.
Halv tre i lördags låg jag sedan och sov på en inplastad resårbotten till dubbelsängen som M fortfarande försökte skruva ihop. Vi gav upp. Det var inte så tokigt att gå och lägga sig i min gamla 120 säng, vad som helst med madrass och täcke hade dugit just då.
Det finns förresten många fördelar med att bo i en trea. Just nu sitter jag i gästrummet/arbetsrummet där vi hittills har gjort en temporär parkeringsplats för alla kartonger, alla plast och all frigolit. Thank God, att man kan gömma undan skiten och låtsas som den inte finns...
